Mina vänner hade förra året sin kick-off i Stockholm och de pratade verkligen varmt om denna händelse. De var enligt dem det bästa som har hänt deras avdelning. De blev mer sammansvetsade som grupp och de såg verkligen inga problem med att Stockholm är en stor stad. Enligt dem var det snarare en fördel eftersom att det fanns så många olika saker man kunde hitta på.

Kick-offen i Stockholm kommer att innebära att vi åker en hyrd buss upp tillsammans och sedan blir det två övernattningar. Under dagarna kommer det vara olika aktiviteter inplanerad och på kick-offen i Stockholm kommer vi att även gå på ett hemligt event som visst ska vara extra speciellt. Sista kvällen kommer vi ha en stor middag som vi så enkelt har valt att kalla ”Den stora kick-offen i Stockholm”.

Nu ska vi se vad jag mer skulle skriva om när det gällde vår kick-off i Stockholm. Jo, just det ni alla ska veta att ni kommer kunna följa mig på denna blogg som jag under dessa dagar kommer att låna av min vän, förutsatt att jag orkar skriva. Hon har varit så snäll att låna ut den till mig så jag kan dela med mig av alla spännande äventyr under kick-offen i Stockholm.

Namnet Children of Bodom kommer från det kända finska Bodommorden. Bandet skriver även minst en låt på varje nytt album som handlar om denna händelse.

Musiken är för övrigt väldigt kick-ass, snabba distade riff förekommar till 100% överallt änve många sköna solon. Enligt mig är det sången som gör det mesta, Alexi “Wildchild” Laiho har bara helt enkelt för extremt härlig röst. Growlen och skriken är extremt bra utförda och låttexterna är allt från helt galna till mycket mörka och dystra.

De flesta har nog hört Children of Bodom med den kända låten “Needled 24/7″ från albumet Hate Crew Deathroll, som är en mycket bra låt. Dock har jag spelat sönder den totalt och rekommenderar varmt en låt från samma album som heter “Angels don’t kill”. Gitarr-riffen och sången i den är välsvarvad och helt enkelt perfekt (i min smak). Glöm ej att kolla på videon nedan som är från deras livespelning i Stockholm -06.

Då jag är en relativt musikintresserad människa går jag självfallet på festivaler. De senaste 4 åren har jag alltid åkt till Hultsfredsfestivalen, de har varje år alltid haft band jag velat se och festivalen ligger relativt nära vilket aldrig är fel.

I år, Hultsfred 2009, har än så länge följande artister blivit bokade (som jag även diggar);

• The Killers (“No he doesn’t look a thing like Jesus!”)
• Dropkick Murphys (“Going down to Boston – Woooo-ooooh”)
• Takida (med konstig smak i halsen måste jag säga detta band, dock enbart i onyktert tillstånd)
• The Sounds (Kan inte missa detta band, hur många sjöng inte “We’re not living in America” ?)
• Madness (Hur kult är inte detta? Stå och vråla “Our house, in the middle of our street. Our house!”)
• Sonic Syndicate (Måste juh självklart se Göteborgarna då man hört mycket om dem..)
• Lillasyster
• Dead by April
• Nashville Pussy
• Graveyard (Aldrig hört talas om innan, dock är det alltid kul att se ny band)

Så ja, jag måste nog erkänna att denna sommar kommer vara helt godkänd i festival-synpunkt. Förhoppningsvis bokas det lite fler större band innan festivalen drar igång.

Många bra band, varav vissa idag kända och vissa mindre kända, fanns på spelets soundtrack. Band så som Rancid, Story of the year, Fuel, Jerk, Rob Zombie, Element Eighty och slutligen: Static-X.

Static-X bidrog med låten “The only” som är en riktigt bra låt. Sjyssta riff, effekter och grymt skön sång. Låten lanserades på Static-X’s album “Shadow Zone” som enligt många är bandets bästa skiva någonsin.

Efter att ha lyssnat på skivan “Shadow Zone” kom jag fram till att “The only” och “New pain” var de låtarna som fastnade mest, de andra låtarna var tyvärr lite för lika varandra i vissa sätt och hände lätt man flöt förbi dem.

Nyfiken som jag är ville jag höra hur de lät på tidigare skivor, och WOW.. Vilken skillnad det är jämnfört med nuvarande plattan. Skivan “Wisconsin Death Trip” som är bandets första album är helt enkelt mycket hårdare och mer “industrial”. Låtarna “Push it” och “I am” är klockrena, sjyssta riff och riktigt hård stil! “Push it” rekommenderas varmt!

För övrigt vill jag även rekommendera låten “Cold” som finns på deras album “Machine”. Thumbs up!

Static-X – The Only @ Youtube

Som vanligt drar jag upp DJ Perry då det var han som började spela lite Linkin-låtar genom Spotify som fick mig att sakna musiken. Efter jobbet stack jag direkt hem och glodde på “Live in Texas”-konserten (som förövrigt är en av de bästa konserter någonsin inom hårdrock?). Nyfiken som jag var gick jag in på Youtube för att kolla de senaste spelningarna de gjort vilket var annorlunda.

Att bandet bytt stil på senaste skivan “Minutes to midnight” tar jag både bra och dåligt. Samtidigt som jag tyckte om deras gamla hårda och speciella stil (och i sin tur saknade detta på senaste skivan) så tyckte jag om den nya, mer rockiga stilen. Detta är garanterat lite av ett ålderstecken på ett band när de vill köra lite mer mainstream och “den säkra vägen”. Gamla Linkin Park var rätt speciella på sitt sätt, stilen hade funnits länge, men den blandningen och “visionen” de hade med sin musik på den tiden slog ingen (och antagligen inte än idag heller för den delen…).

Linkin Park håller nu på med ännu en ny skiva som ska släppas nån gång 2009. Bandet har inte släppt mycket information om skivan men Chester, sångaren, har sagt:

It sounds a little daunting to me, so, I think my confidence level will drop, but when it was presented to us by this friend of ours, we liked the idea. It was an inspiring idea, and it was something we could relate a lot of the things we like to write about to

Om nu detta innebär att det kommer bli ännu en ny stil låter jag vara osagt, men sorgligt nog kan man nog vara beredd på att gamla Linkin Park och dess stil aldrig mer kommer komma tillbaka.

Åsikter och tankar
Samtidigt som jag tycker om nya stilen som Linkin Park börjat med så saknar jag den gamla stilen, gamla texterna och även “visionen” som bandet verkade sträva efter.

Basic Info slash fakta
Bandet startade år 2004 i Franklin, Tennessee, USA. Bandet består av sångerskan Hayley Williams, gitarristerna Josh Farro och Taylor York, basisten Jeremy Davis och sist trummisen Zac Farro.

Album
2005 lanserade bandet deras första album “All we know is falling” som sålde 232,235 kopior i USA, vilket är mycket bra för att vara debut-plattan. Då skivan fick god kritik slog den aldrig riktig igenom.

2007 släppte de albumet “Riot!” som sålde platina i Juli 2008, vilket direkt märks på låtarna. De har blivit mycket, mycket bättre. Sången har fått mer styrka och mer “harmoni”, helt rätt!

Jag rekommenderar..
Låten “Misery Business” från albumet Riot! och singeln “Decode”. Skön musik med goa’ riff och extremt skön sång.

Spraydio erbjöd folk att skapa ett konto och sedan önska vilka låtar de vill ska spelas, vilket är helt OK, dock var kanalernas utbud väldigt brett när man kommer till olika stilar. Gick man in på t.ex “Studio 54″ (disco) finns artister så som “Coolio” och “Whitney Houston”, vilket är.. disco? Nej detta är fel! Detta innebär att man kan välja en radiokanal som spelar en viss stil, sen helt plötsligt kommer någon och önskar en låt/låtar som har en helt annan stil. Vill man detta?

Vår avdelning har som sagt nu bytt till Spotify, vilket jag måste erkänna funkar riktigt, riktigt bra. Man måste även här vara registrerad på Spotify (dock genom en “invite”) och man kan önska vilka låtar man själv vill.

Vår kända DJ Perry har startat en egen radiostation där vi själv lägger in vilka låtar vi vill höra. Självfallet blir det mycket blandat här men jag anser att Spotify har mycket större utbud av musik och det kan inte komma någon besökare från t.ex Bangladesh som väljer nån indisk-rave-pop, det är bara vi här på vår avdelning som har tillgång till att lägga in musik.

Så vad anser jag om Spotify? Motvilligt måste jag erkänna att det funkar väldigt bra, frågan är bara hur länge denna tjänst kommer finnas och isåfall.. Kommer den förbli gratis?

Spotify får 3.9 toasters av 5 möjliga.

Låtar av bandet har spelats flitigt på jobbet för att sedan fastna i mitt huvud.  Jag störtdök till vår DJ Perry och frågade vilket band det var som då påpekade vilka det var. Efter mina extremt skickliga Google-utövningar fick jag fram att de fanns på soundtracket till datorspelet “Max Payne 2″, även här så borde jag märkt av dem, men nej..

Vad i…!?
Hur kan man ha missat detta band innan? Helt otroligt! Låten jag föll för direkt var “Passion colors everything”, helt underbart bra sång och rikligt med sköna gitarr-riff, vad mer behöver man?

Album
Deras album “Signs of life” (-05) var första skivan jag började lyssna på och det märks att de inte bytt mycket stil på deras senaste skiva. Låten “Lift” är varmt rekommenderad för nya lyssnare av detta band.

Senaste plattan “Revolution Roulette” (-08) är inget mer än ett stort mästerverk av rockig harmoni! Låtarna “Passion colors everything” och “Diamond for tears” är mina personliga favoriter från skivan. Mycket välproducerat album och grymt sköna texter. “Poets” är verkligen vad de är!

Slutsats
För den nya lyssnare av detta band rekommenderas “Passion colors everything” och “Lift” då dessa låtar är klockrena hitlåtar och som även ger en bra bild av deras stil.

Youtube-klipp

Vissa låtar hade jag inte hört innan, som var från en av de tidigare plattorna vid namn “Waking the fallen” där deras stil är mycket, mycket hårdare. Jag föll direkt! Låten som tog mig hette “Second Heartbeat”.. Varför, varför, varför fick sångaren halsproblem *suckar* Jag förstår varför, men uhhh vilken mängd potential inom den genren de verkligen hade. Sångaren kan juh growla och skrika precis så som jag diggar!

Tyvärr, som jag nämnde tidigare, fick sångare halsproblem och fick opereras. Detta ledde till att de skulle köra lite renare sång-stil i framtiden, vilket iofs har gett dem mer framgång garanterat, men som även gjorde att en mängd av deras fans slutade lyssnade.

Själv tycker jag personligen om både de nya och gamla, men det gamla verkligen lockar mer och mer för varje låt jag hör från plattan “Waking the fallen”, synd att man aldrig får se denna genre med detta band live.

Veckan’s låt (observera growl och skrik i världsklass garanteras):
Avenged Sevenfold – Second Heartbeat

Edit:
Efter lite research har jag kommit fram till att den versionen av “Second Heartbeat” jag har lyssnat på är demo-versionen och inte studio-versionen. Skillnaden är att på studio-versionen är growlet inte lika bra (enligt mig) och sången är för låg i jämförelse med musiken.

Nomy är ett hårdrocksband från Jönköping som spelar melodisk hårdrock med väldigt mörka och dystra texter.

I vanliga fall känner jag att musiken måste överensstämma med texten, men detta är ruskigt bra producerat och skapat! För att “toppa grädde på moset” är Nomy EN kille. Inga fler bandmedlemmar. Nomy’s sångare, gitarrist, basist och skapare är Patrick Marquardt. Inspelning och produktion gör han genom hans dator och han ger ut alla låtar helt gratis. Helt rätt! *höjer näven upp i luften*

De flesta som hört Nomy har antagligen hört hitlåten “Cocaine” som spelades flitigt hos kompisar på både fester och roadtrips i bilen. Denna låt är riktigt bra! Men jag som musiker känner att jag blev mycket mer imponerad när jag hörde låten “On my grave”. Bra gitarr-riff, skön guteral röst och skrik. Helt enkelt en riktigt bra och dyster låt som spelas flitigt på min iPod både medans jag jobbar och när jag tränat. Perfekt! Rekommenderar den varmt till samtliga men med en varning. Låten är beroendeframkallande och (i mitt fall) hamnat i repeat-loopen då jag kan lyssna på den flera timmar i sträck.

Slutsats
Bra låtar och rikligt med gutt ös! Oh yeah! Följande låtar är ett måste för ny-lyssnaren: “Cocaine“, “On my grave” och “Let the sun die“. Så gå in på Nomy’s hemsida och ta åt er av helt underbar OCH gratis hårdrock idag! Mp3 och låt-texter finns tillgängliga där.

Sprid vidare så Nomy även får den uppmärksamhet han förtjänar!

Mer info -> www.Nomy.nu